About My Opinionated Blog

My photo
Welcome to my opinionated blog. I usually only write here when I am seriously grumpy about something, which luckily doesn't happen very often. Sometimes I go back and read an old blog post and wonder how I could have been so upset that I actually bothered blogging about it. But at least I usually agree with what I wrote (otherwise I delete the post). I write in Swedish or English, depending on the subject. Välkommen till min sura åsiktsblogg! Här skriver jag oftast enbart när jag är väldigt förbannad på nånting som just hänt, vilket som tur är händer väldigt sällan. Då och då brukar jag gå tillbaks och läsa nån gammal bloggartikel och förundras hur jag kunde reta upp mig så mycket att jag till och med orkade skriva om det. Däremot brukar jag hålla med mig själv i efterhand eller så raderar jag inlägget. Beroende på ämnet eller källan till min surhet så skriver jag på svenska eller engelska.

Monday, September 15, 2014

Valet 2014 - Oj oj oj.

Valutgången var både väntad och samtidigt oväntad och chockerande. 

Jag har bott utomlands så länge att jag undrar var dessa 13% kommer ifrån? Jag känner ju sannerligen ingen som skulle kunna tänka sig rösta gulbrunt. Eller gör jag det, finns de där i hemlighet?

Så hur ska deras makt kunna begränsas?  Ny Demokrati försvann för att de färgstarka partiledarna gav upp. Det lär knappast hända för SD eftersom Jimmie är maktberusad nu. Sannfinnländarna blev marginaliserade när de plötsligt fick ta ansvar och utstå att plötsligt bli ett etablerat trist vanligt parti. Den vägen är nog utesluten i just nu eftersom alla partier starkt vägrat förhandla med SD. 

Frestelsen kommer bli stor att söka stöd hos SD för att få igenom favoritfrågor. Alternativet är väl egentligen bara extra val, kanske redan i november om budgetproppen faller.

Saturday, August 23, 2014

Försvarspakt med Finland?

http://www.dn.se/debatt/stark-var-forsvarsformaga-i-forbund-med-finland/

Militärbloggarna Carl Bergqvist, major (bloggar om försvarspolitik under pseudonymen ”Wiseman”), Niklas Wiklund, örlogskapten (bloggar om försvarspolitik under pseudonymen ”Skipper”) och Johan Wiktorin, ledamot Kungliga krigvetenskapsakademin (Försvar & Säkerhet) har tillsammans skrivit en debattartikel som publicerats i dagens DN.  Artikeln belyser det usla säkerhetsmässiga läget vi själva har försatt oss i. En lösning hävdar de skulle vara en kombination av "kraftigt ökade försvarsanslag" samt ett djupt försvarssamarbete med Finland.  

När jag gjorde lumpen sågs Finland i stort sett redan som vår enda allierade.  Våra försvar var uppbyggda på liknande sätt, med allmän värnplikt, rätt stora arméer, folklig förankring och med ryssen som hotbild. "Om fienden inte kommer från öster, så är det ryssen som åkt runt.".  Men sedan dess är det inte Finland som rört sig ifrån oss. Det är vi som byggt om försvaret till något som inte är som det gamla, och som inte är som det nya heller.  Vi har ägnat åratal åt att bygga nåt som liksom aldrig blir klart. Och även slutmålet är visset. Ingen kan svara på vad försvaret egentligen kan göra idag. Frågar man får man svaret att "om X antal år kanske det kan bli Y, ifall Z antal kronor ytterligare beviljas".  Det är ungefär som att först riva huset man bor i, sen börja leta timmer till något som skulle en ny alldeles för liten koja, men inte försöka skaffa byggmaterial ens till den. 

Bloggarna har ju inte fel. Tyvärr lär knappast någon lyssna på dem. Snart är krisen i Ukraina "över" ur mediasynvinkel, precis som överfallen i Georgien och Krim. Det som återstår är att Ryssland fortsätter rusta upp och att vi inte ens kan fylla våra vakanta tjänster i försvaret.  

Det var ett ruggigt oansvarigt misstag att avskaffa värnplikten, dra ner försvarets storlek med 95%, strunta i den egentliga förmågan, sluta öva till havs och i luften, skrota alla ickemilitära delar av totalförsvaret, och dessutom tömma och bränna upp alla beredskapslager. De 2% av BNP som bloggarna föreslår är även de otillräckliga.     

Sunday, September 16, 2012

Barn är ingen rättighet - skiver DN på ledarplats


Provrörsbefruktning, IVF, har hjälpt kvinnor med trasiga äggledare och män med dålig spermakvalitet – för att nämna några – att få barn. "Det är förstås förnämligt", skiver DN på ledarplats idag. 

Jag räknar till noll rätt i den här ledaren. Det är som att läsa en familjeläkarbok från 1800-talet.
Läs och begrunda:

"Men den fråga som infinner sig är förstås hur gammal en kvinna kan tillåtas bli innan hon själv tycker att tiden är mogen att bli mamma. Här är det inte tekniken eller biologin som sätter gränserna. Det måste etiken och lagstiftaren göra."

Kan tillåtas... Man darrar. Förra gången lagstiftaren skulle avgöra vilka som ska tillåtas fortplanta sig ledde det inte till några fina bedömningar, för de som minns steriliseringarna av så kallade sinnessvaga med flera ända in på 1970-talet. Hur skulle det vara om man till exempel går så långt att man inte behöver sätta gränser för när en kvinna själv tycker hon är mogen, eller för omogen, eller för kort eller smal eller rödhårig eller har för fina naglar, att bli mamma?  

Infertilitet är absolut något som läkare ofta kan behandla oavsett vad ledarskribenten tycker är en "sjukdom" eller inte. Sverige har legat pinsamt efter vad gäller provrörsbefruktningar mm i åratal. Till och med min amerikanska sjukförsäkring omfattar sådana behandlingar.  DN's ledare är lika hopplöst efter.

Saturday, August 11, 2012

Putin beställer 600 stridsplan...

Putin har idag meddelat att han beställer 600 nya stridsplan. Dessutom ska äldre plan moderniseras.  Och dessutom, dessutom, dessutom beställer han inte mindre än 1000 nya helikoptrar.

Sverige kan i nuläget mobilisera 1980 soldater, varav 780 är officerare.  Plus hemvärn utan rörlighet.

Det känns inte helt jämnt på nåt vis.

Sunday, July 8, 2012

http://www.dn.se/debatt/moderaterna-blundar-for-det-nya-hotet-fran-ost

Jag läser Bo Pellnäs artikel på DN Debatt. Han skriver om hur ansvarslöst M är, särskilt mot bakgrund av Rysslands pågående upprustning. Bo har naturligtvis helt rätt.

Det är något sjukt över hela Sveriges avsaknad av säkerhetspolitik. Jag har skrivit förut att det inte blir färre eldsvådor för att man skrotar brandsläckaren. Samma regel gäller krigsrisken som inte minskar för att man skrotar försvaret. Den enda bristen på jämförelsen med brandsläckaren är att risken för eldsvåda åtminstone inte ökar för att släckaren avskaffas. Men när man nedrustar försvaret som vi har gjort så ökar sårbarheten och dessutom  frestelsen att utnyttja vår uppenbara brist. Georgien stod emot i ett dygn eller så.

Sveriges försvar skulle troligen inte ens hinna se röken av en fiende innan huvudstaden var omringad och landets viktiga funktioner ockuperade. Den besparing som finansministern och statsministern uppnått betyder inte mycket ifall ett hotfullt läge uppstår. Varför tiger Carl Bildt? 

Wednesday, April 20, 2011

Jag behöver en ambulans, snälla...

Jag läser om 23-åringen som avled av brusten mjälte och om hur SOS Alarm gjorde en fatal missbedömning.  En sjuksköterska som feltolkade den sjuke och om en läkare som gav upp när 23-åringen, troligen avsvimmad, inte svarade i telefon.

Större skandal får man leta efter.

Det här måste leda till en ordentlig utvärdering om svensk akutsjukvård. Antalet liknande historier börjar torna upp sig och det är uppenbart för envar att fallet om 23-åringen inte är ett isolerat undantag.

Det går inte att peka på en enskild orsak. Pengabrist? Ja det har vi väl dessutom, men det här handlade om medicinska felbedömningar som inte pengar kan råda bot på.  Administrationsproblem? Absolut, hur kommer det sig att ansvariga chefer inte uttalat sig? Kanske är straffen för milda. de ansvariga anmäls men de döms inte precis till skadeståndsbelopp som känns av privatekonomiskt i åratal framöver. Kanske är de ansvariga helt enkelt inte tillräckligt rädda för att göra fel.  Läkarbrist? Självklart. Av nån anledning har läkarskrået självt fått makt att begränsa antalet utbildningsplatser. Korruption? Nej så långt vill jag inte gå även om jag har en hel massa exempel på hur det gick att få rätt behandling tack vare personliga kontakter i vården. Men det råder ofta revirkänsla där läkarna misstros bland övrig personal, personal som lägger oerhörd energi på att klaga och gnälla, läkare som drivs att jobba i Norge eller privata kliniker för att tjäna mer (tillräckligt?) på bekostnad av landstingets vårdkvalitet osv. Inte korruption direkt men snarlikt eftersom det handlar om personalens personliga motiv som ställs över det övergripande målet. Dessutom verkar det som vara "straffbart" att som läkare påtala brister (fall från Sahlgrenska mfl). Bristande ansvarskänsla? Här tror jag personligen skon klämmer. Jag tror de flesta av oss har en eller ett par erfarenheter från sjukvården (eller polisen) där vi fått en känsla av att kontaktpersonen helt enkelt inte brydde sig. Resultatet blir frustration och ilska och tappat förtroende.

Monopol leder till maktmissbruk om det inte finns kontrollinstanser. I länder med flera vårdgivare betraktas patienterna som kunder ungefär som hos frisören eller hos tandläkaren. Så är det i USA där jag bor.  Man kan givetvis inte be om specifik vård hur som helst, precis som att man inte kan begära en omöjlig frisyr hos frisören eller få tandlagningar hos tandläkaren som inte behövs. Men bemötandet är i mycket högre grad varmt, respektfullt och välkomnande. De pratar till en som en vuxen människa och inte som en hund hos veterinären. Läkaren som håller upp röntgenbilderna och tar sig tid att förklara, inte säger adjö förrän man fått alla frågor besvarade, personliga visitkort med kontaktinformation (ofta email) att kontakta läkaren direkt ifall man skulle få symtom eller frågor under helgen, webbportaler där man kan gå in och titta på sina provsvar i detalj med email-alerts vid uppdateringar. Övergripande elektroniska databaser och datorer i varje undersökningsrum som gör att alla vårdgivare alltid har aktuell information om patientens bakgrund och mediciner, läkarbesök och varenda journal. Pålästa läkare och sjuksköterskor som "läst in sig på" patienten innan de möter dig i undersökningsrummet. Läkarstudenter som arbetar frivilligt nätter och helger för att få erfarenhet och specialistkurspoäng (även förstaterminsstudenter som mest går runt och pratar med patienterna och frågar om man behöver en extra filt och ifall man har nåt emot att de kanske kan lyssna på ens lungor för att kolla om de kan höra det som den behandlande läkaren hörde en timma tidigare under ronden).  Läkare som följer upp efter några veckor, själva tar bort stygn för att se hur operationsärren läkt. Det handlar om personligt intresse av den egna professionalismen och hos de ansvariga om att inge förtroende för kliniken.

Jag argumenterar inte alls för en amerikansk modell för den svenska sjukvården, absolut inte. Jag tycker svensk sjukvård ska vara skattefinansierad, allmän och proffsig. Men det finns så oerhört mycket att lära. Jag har personligen haft oturen att ha hamnat i ett flertal nödsituationer som krävt akutvård både i Sverige och i USA. Skillnaden har varit enorm. Det är som natt och dag att jämföra och jag skulle kunna skriva flera artiklar som belyser det och som säkert skulle få svenska läsare (och läkare!) att förundras.

Jag skulle önska att varenda svensk läkare, läkarstudent, sjuksköterska, undersköterska, administratör och ambulansförare kunde få tillbringa minst ett studieår på ett amerikanskt universitetssjukhus. Precis som att svenska industriledare och forskare nästan måste tillbringa ett par år utomlands för att meritera sig så borde detsamma gälla vårdpersonalen.  De skulle komma tillbaks hem till Sverige med en helt annan attityd till omvårdnad, deras roll och betydelsen av personligt ansvar bland annat.

Tyvärr tror jag inte det kommer hända än på ett tag och kanske först efter ett generationsskifte. Det är fortfarande ingrott i den svenska folksjälen att "svensk vård är bäst". När de konfronteras med felaktigheten i detta byts svaret till "svensk vård är bra när det väl gäller", därefter till "svensk vård är tillräckligt bra för pengarna", sen till "svensk vård är ... öööh... lika för alla" och sist att den "säkert inte alltid dålig".  

Det är klart den inte alltid är dålig. Alla läkare är inte dåliga, alla undersköterskor inte gnälliga latmaskar, alla SOS-kontaktpersoner inte inkompetenta och absolut inte hela tiden. Och USA har förresten också sina brister (mer på sjukförsäkringssidan än på själva vården dock och nu är det vården vi pratar om). Men när händelser som den om 23-åringen blir kända så förskjuts förtroendet. Åtminstone hoppas jag att detta leder till upprop, undersökande journalistik, fler avslöjanden, rejäla utredningar, utrensningar och uppskärpningar. Att skylla på att skatterna är får låga räcker inte, det handlar om mycket mer än bara pengar. Resursbrist kan ibland kanske vara en orsak, men får aldrig bli en ursäkt för oprofessionalism,

Sunday, April 3, 2011

Gripen till Libyen

Så har de första JAS-planen lyft för att delta i det internationella samarbetet över Libyen. Givetvis är det helknäppt att piloterna inte får ingripa mot grupperat luftvärn, vilket i praktiken innebär att de måste undvika att flyga över marktrupper. För i strid mellan flyg och luftvärn gäller inte principen "skjut tillbaka bara om du blir beskjuten" på samma sätt som mellan truppslag på marken. Istället handlar det om att hinna upptäcka den andre och skjuta först. Man får liksom ingen andra chans, så ett flyg som inte får skjuta först bör inte riskera att befinna sig över markstyrkor så länge det kan finnas luftvärnsvapen där. Det är över gränsen till oansvarigt att skicka upp piloter i luften med såna instruktioner. Tänk dig ifall en polis inte fick avfyra sitt tjänstevapen mot en brottsling som siktar mot honom/henne utan var tvungen till att vänta på att brottslingen skjuter först.

Dessutom är det knäppt att piloterna inte får ingripa mot anfallande stridsvagnar och liknande. Ska våra utsända soldater aktivt undvika att förhindra folkrättsbrott och masslakt på civila även om de har en möjlighet att ingripa och avvärja?

Orsaken ligger hos politikerna. Först var det S som gapade över att regeringen var för passiv och inget gjorde för att hjälpa rebellerna. När regeringen sen ville göra slag i saken och skicka flygplan så backade S plötsligt. För att få en bred enighet i riksdagen blev det den minsta gemensamma nämnaren som fick bestämma.

Det är ändå bra att planen kom iväg. Det kanske ger rebellerna en gnutta moraliskt stöd. Det ger våra piloter övning i skarpa lägen och flygofficerarna på marken får motsvarande träning i Natos tre ledningscentraler. Planen får visas upp och det kan gynna exporten, såvida inget blir nedskjutet pga pilotens förhållningsregler.

Jag konstaterar att för S är internationell solidaritet mot förtryckta civila i en diktatur något som bara skall uttryckas i ord men inte i handling. handlingen kan ju andra stå för.
BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop