Så har de första JAS-planen lyft för att delta i det internationella samarbetet över Libyen. Givetvis är det helknäppt att piloterna inte får ingripa mot grupperat luftvärn, vilket i praktiken innebär att de måste undvika att flyga över marktrupper. För i strid mellan flyg och luftvärn gäller inte principen "skjut tillbaka bara om du blir beskjuten" på samma sätt som mellan truppslag på marken. Istället handlar det om att hinna upptäcka den andre och skjuta först. Man får liksom ingen andra chans, så ett flyg som inte får skjuta först bör inte riskera att befinna sig över markstyrkor så länge det kan finnas luftvärnsvapen där. Det är över gränsen till oansvarigt att skicka upp piloter i luften med såna instruktioner. Tänk dig ifall en polis inte fick avfyra sitt tjänstevapen mot en brottsling som siktar mot honom/henne utan var tvungen till att vänta på att brottslingen skjuter först.
Dessutom är det knäppt att piloterna inte får ingripa mot anfallande stridsvagnar och liknande. Ska våra utsända soldater aktivt undvika att förhindra folkrättsbrott och masslakt på civila även om de har en möjlighet att ingripa och avvärja?
Orsaken ligger hos politikerna. Först var det S som gapade över att regeringen var för passiv och inget gjorde för att hjälpa rebellerna. När regeringen sen ville göra slag i saken och skicka flygplan så backade S plötsligt. För att få en bred enighet i riksdagen blev det den minsta gemensamma nämnaren som fick bestämma.
Det är ändå bra att planen kom iväg. Det kanske ger rebellerna en gnutta moraliskt stöd. Det ger våra piloter övning i skarpa lägen och flygofficerarna på marken får motsvarande träning i Natos tre ledningscentraler. Planen får visas upp och det kan gynna exporten, såvida inget blir nedskjutet pga pilotens förhållningsregler.
Jag konstaterar att för S är internationell solidaritet mot förtryckta civila i en diktatur något som bara skall uttryckas i ord men inte i handling. handlingen kan ju andra stå för.
Dessutom är det knäppt att piloterna inte får ingripa mot anfallande stridsvagnar och liknande. Ska våra utsända soldater aktivt undvika att förhindra folkrättsbrott och masslakt på civila även om de har en möjlighet att ingripa och avvärja?
Orsaken ligger hos politikerna. Först var det S som gapade över att regeringen var för passiv och inget gjorde för att hjälpa rebellerna. När regeringen sen ville göra slag i saken och skicka flygplan så backade S plötsligt. För att få en bred enighet i riksdagen blev det den minsta gemensamma nämnaren som fick bestämma.
Det är ändå bra att planen kom iväg. Det kanske ger rebellerna en gnutta moraliskt stöd. Det ger våra piloter övning i skarpa lägen och flygofficerarna på marken får motsvarande träning i Natos tre ledningscentraler. Planen får visas upp och det kan gynna exporten, såvida inget blir nedskjutet pga pilotens förhållningsregler.
Jag konstaterar att för S är internationell solidaritet mot förtryckta civila i en diktatur något som bara skall uttryckas i ord men inte i handling. handlingen kan ju andra stå för.

No comments:
Post a Comment