About My Opinionated Blog

My photo
Welcome to my opinionated blog. I usually only write here when I am seriously grumpy about something, which luckily doesn't happen very often. Sometimes I go back and read an old blog post and wonder how I could have been so upset that I actually bothered blogging about it. But at least I usually agree with what I wrote (otherwise I delete the post). I write in Swedish or English, depending on the subject. Välkommen till min sura åsiktsblogg! Här skriver jag oftast enbart när jag är väldigt förbannad på nånting som just hänt, vilket som tur är händer väldigt sällan. Då och då brukar jag gå tillbaks och läsa nån gammal bloggartikel och förundras hur jag kunde reta upp mig så mycket att jag till och med orkade skriva om det. Däremot brukar jag hålla med mig själv i efterhand eller så raderar jag inlägget. Beroende på ämnet eller källan till min surhet så skriver jag på svenska eller engelska.

Wednesday, October 14, 2009

FRA-lagen gick igenom. Bra!

Riksdagen röstade äntligen igenom FRA-lagen. Det är en lag som socialdemokraterna i stort sett utarbetade och som nuvarande regeringen tvingades baxa in. Det fanns egentligen två alternativ, att genomföra lagstiftningen eller att signalspana i alla fall fast utan lagstiftning. Det senare alternativet har varit den svenska modellen sen signalspaning uppfanns och det är även det typiska i den flesta länder.

Klart vi ska ha signalspaning!

Rysslands attack på Georgien och deras aggressioner mot flera forna sovjetrepubliker kännetecknades av IT-attacker.  Ska vi låtsas som om IT bara är fri kommunikation i civila, välmenande syften? Moderna krig är totala krig, parterna använder civila system som vapen ifall det gagnar dem. Vi kanske skulle vara mindre beroende av FRA-lagen ifall vi, som för 10-15 år sen, hade 850000 beväpnade soldater, 400 stridsplan, hundratals stridsfartyg, 30 armébrigader och kustartilleri vid viktiga inlopp och hamnar.  Men efter att vi som land har dragit ner försvaret till en liten bråkdel av detta är vi skyldiga varandra (och våra militärer) att låta FRA ge dem åtminstone denna lilla uppbackning och förvarning som FRA-lagen kanske skulle bringa i händelse av en konflikt.

Det här vet regeringen. Och socialdemokraterna vet det också.  Oppositionen ägnar sig åt populistiskt tjafs väl medvetna om att de kan låtsas som om de är motståndare till den samtidigt som de inte riskerar att den inte går igenom.

Wednesday, October 7, 2009

Nobelprisen i kemi och fysik

Nobelpriset i kemi går till tre forskare för deras ingående studier i hur ribosomen fungerar, och därigenom hur översättningen från genetisk kod till proteintillverkning sker.  Igår bestämdes det att fysikpriset går till forskare för deras insatser kring fiberoptik och CCD-teknik.  Båda priserna var klockrena och kommer knappast skapa kritik. I efterhand skulle man nog kunna säga att de var väntade, i alla fall rörde det sig om tidigare redan prisbelönta forskare.  Nobelkommittén gör rätt som belönar viktig forskning, och gör ännu mer rätt i fysikprisets fall där de belönar viktiga uppfinningar.

Jag skulle önska att fler framtida pris inom dessa två ämnen går till just uppfinnare eftersom Nobel uttryckligen tillät det för kemi och fysik, till skillnad för priset i medicin/fysiologi där forskningen och inte uppfinningen skall belönas.

Apple and the US Chamber of Commerce

It started last week with Apple announcing that they, together with companies such as Nike, PG&E, and Exelon Corp., resigned the Chamber of Commerce in protest over the business group's lack of support for environmental and climate legislation.

Now, the CoC has fired back. The head of the Chamber, Tom Donohue, says in a press release that "It is unfortunate that your company didn't take the time to understand the Chamber's position on climate and forfeited the opportunity to advance a 21st century approach to climate change...". He then continues by defending the Chamber's reluctance to accept recent legislation (passed under the Bush administration and itself not particularly pro-active in comparison), basically stating that climate is all important as long as American jobs aren't threatened.

Of course Apple studied the Chamber's plans. The future for the industry is to produce greener products that customers will want to buy. More American jobs will be lost the longer organizations such as the CoC fails to understand this. Their response to Apple confirms that the organization is an arcane fossil that thinks that US jobs are threatened by keeping up with and staying ahead of the competition. If the US auto industry had been encouraged to think in terms of environment ten years earlier we would have had more Americans preferring cars made at home rather than abroad. 

CoC has become an obstacle, not part of the solution and Apple did just the right thing to leave.

Sunday, October 4, 2009

Obamas danska misstag?

IOK har beslutat att OS 2016 ska gå i Rio de Janeiro. Beslutet var väl ganska väntat särskilt som inget sydamerikanskt land har ju varit värd för spelen förut. Brasilien har satsat hårt på sin kampanj och ingen tvivlar väl på att ett så stort land har resurser för att genomföra ett OS.

Barack Obama var en av de statsmän som kampanjade för sitt lands värdskap. Beslutet att åka till Köpenhamn var säkert inte helt lätt för honom och hans rådgivare. Något av det värsta som kan hända en amerikansk politiker är att bli stämplad som loser. Men samtidigt ville han nog inte riskera att bli en svikare heller. Chicago är hans hemstad och det var ju den staden som kandiderade. Svikardebatten hade nog blivit het ifall Obama hade valt att stanna hemma, och Chicago nästan hade vunnit.

Nu blev Chicago utslaget redan i första omgången och Obama satsade alltså en del av sitt politiska kapital förgäves. Och mycket riktigt börjar debaclet användas av motståndarna. De närmaste veckorna kan vi säkert vänta oss följande rubriker från republikanska retoriker:
  • Obama (alltså inte bara Chicago) is a loser!
  • Chicago lost because of Obama! Politiska strateger här i USA behöver inte använda logik så länge rubrikerna blir slagkraftiga. Tankesmedjorna kan säkert komma på anledningar till varför Obamas kampanj i själva verket saboterade för Chicago. Här går det också smidigt att smyga in lite rasism för att flörta med den mottagliga delen av opinionen. Bilderna med Barack, Michelle och Oprah (alla svarta) som de tre viktigaste ansiktena från Chicago saknade inte laddning.
  • Obama's expensive trip to Copenhagen cost millions of dollars. Sant såklart, att förflytta USAs president är ingen liten apparat och kostnaderna för detta brukar ofta användas som kritik av varje motståndare.
  • Obama should have stayed at home instead of wasting his time. Särskilt i kristider som dessa är varje utsvävning en smashboll för varje motståndare som letar efter kampanjmaterial.
Nu återstår att se hur Vita Huset rider ut den första vågen av kritik. De kommer säkert skicka ut Chicagobor som tackar för allt stöd. Men som anhängare av både Obama och hans politik är jag faktiskt för första gången besviken på hans beslut att kampanja. Han befinner sig just nu i sin första politiska strid som president, slaget om The Health Bill, sjukförsäkringsreformen. Det är en oerhört viktig fråga i sig i ett land där en betydande del av befolkningen betalar själva för sina läkarbesök med allt vad det innebär.

Men ännu större är innebörden av resultaten i slutändan av striden om reformen. Vinner han går han stärkt, precis som Reagan som vann segrar om skatterna tidigt i sin presidentperiod och därefter blev en vinnande ledare i befolkningens ögon. Förlorar han stärks oppositionen samtidigt som tvivel uppstår bland demokraterna i senaten och i det redan brokiga representanthuset. Media kommer ägna månader åt att kalla honom förlorare, maktlös, fiaskopresident och så vidare och det kommer bli mycket svårare att ladda om för framtida strider. Det är mest därför motståndarna satsar så hårt på att punktera hans sjukförsäkringsreform oavsett om de i hemlighet tycker det är en bra idé eller inte.

I internationella sammanhang brukar Vita Huset kasta in presidenten bara när de är säkra på ett utslag som kan stämplas som seger. Nesliga prestigeförluster tolereras inte. Barack borde ha nöjt sig med en kompromiss, som att tex skicka sin fru till Chicago. På så sätt hade han sluppit hamna i det läge som nu hotar honom samtidigt som han hade kunnat ta åt sig av äran vid den, osannolika, händelse av att Chicago hade tilldelats värdskapet för OS.

Genom den här förlusten har han visat att han kan tänka sig att kämpa väl även om han inte vädrar seger. Det kommer utan tvekan prägla hur både parlamentariska anhängare och motståndare ser på hans personliga satsning i reformstriden.