Så har nu Mona Sahlin tackats av och hennes lojala partifunktionärer utsparkade eller petade. Det är i såna här lägen man påminns om att S är ett socialistparti med att vad det tillhör i form av maktstrukturer, regler och ytterst centralstyrt uppifrån via politbyrån, förlåt verkställande utskottet.
Mona var Ingvar Carlssons kronprinsessa och skulle förnya partiet. Ung och fräsch. Men kom tobleroneaffären som ledde till 15 års betongpolitik under Göran Persson istället. Platsen som ung och fräsch förnyare gick till Anna Lindh. Efter mordet blev det så igen Monas tur. Och hon var framgångsrik. Sex månader före valet låg den nordliga alliansen under rejält i mätningarna. Mona lockade tull sig både mittenväljare och före detta S-väljare som valde att rösta borgerligt för första gången i valet innan.
Men så gjorde Mona sitt näst största misstag, hon släppte in V i sitt regeringsalternativ. Därmed blev det omöjligt för både mittenväljare att stödja vänsterblocket. Maud Olofsson svarade "aldrig att jag sätter mig i regering med en kommunist!" på en fråga om samlingsregering, och det sammanfattade nog vad 60% av väljarkåren kände, säkert inklusive gamla gråsossar som sett till att sopa rent på vänsterkanten med spk, vpk och sovjeterans invasionshot.
Paradoxalt väljer nu S att gå vänsterut. Förnyelsen är över. Det nya är det gamla och röda fanor blir modeattiraljen nummer ett. Första maj lär bli som Brezjnev på Röda Torget. Mitt tips blir att S stärks internt, moraliskt och ideologiskt. Och det det smids samman som ett 35%-parti för demokratiska socialister, Palmenostalgister och långtidsarbetslösa. Moderna arbetare, unga löntagare, intellektuella och centrister göre sig icke besvär.
Den största förloraren blir de miljöpartiväljare som hade hoppats på regeringsmakten. Återstår att se om högerfalangen inom S går till MP
eller mittenpartierna och hur många gråsossar som går över till, svälj, SD.
Mona var Ingvar Carlssons kronprinsessa och skulle förnya partiet. Ung och fräsch. Men kom tobleroneaffären som ledde till 15 års betongpolitik under Göran Persson istället. Platsen som ung och fräsch förnyare gick till Anna Lindh. Efter mordet blev det så igen Monas tur. Och hon var framgångsrik. Sex månader före valet låg den nordliga alliansen under rejält i mätningarna. Mona lockade tull sig både mittenväljare och före detta S-väljare som valde att rösta borgerligt för första gången i valet innan.
Men så gjorde Mona sitt näst största misstag, hon släppte in V i sitt regeringsalternativ. Därmed blev det omöjligt för både mittenväljare att stödja vänsterblocket. Maud Olofsson svarade "aldrig att jag sätter mig i regering med en kommunist!" på en fråga om samlingsregering, och det sammanfattade nog vad 60% av väljarkåren kände, säkert inklusive gamla gråsossar som sett till att sopa rent på vänsterkanten med spk, vpk och sovjeterans invasionshot.
Paradoxalt väljer nu S att gå vänsterut. Förnyelsen är över. Det nya är det gamla och röda fanor blir modeattiraljen nummer ett. Första maj lär bli som Brezjnev på Röda Torget. Mitt tips blir att S stärks internt, moraliskt och ideologiskt. Och det det smids samman som ett 35%-parti för demokratiska socialister, Palmenostalgister och långtidsarbetslösa. Moderna arbetare, unga löntagare, intellektuella och centrister göre sig icke besvär.
Den största förloraren blir de miljöpartiväljare som hade hoppats på regeringsmakten. Återstår att se om högerfalangen inom S går till MP
eller mittenpartierna och hur många gråsossar som går över till, svälj, SD.

No comments:
Post a Comment